Kärsbyån 5 km norr om Motala är en naturskatt och har en mycket lång historik bakom sig.
Tillflödet kommer från Stora och Lilla Resjön NV om Håleberget. Säterån för sedan vattnet vidare nedanför Håleberget och ut över gärdena till Illersjön. Där börjar Kärsbyån för att sedan rinna ut i Vättern, hela sträckan är 7 km från Stora Resjön.

För öringen är Kärsbyån mycket viktig som reproduktionsområde då många åar på Vätterns östra sida är mer eller mindre utslagna som lekåar. Öringen vandrar upp på hösten, stannar några veckor i ån och lägger sin rom, vilken kläcks i feb.-mars. Ynglen stannar i två somrar och vandrar på hösten ut med den utlekta öringen.

Det finns ett rikt fågelliv vid ån. Man kan bl.a. få se kungsfiskare, gräshoppsångare, nötkråka, stjärtmes, kungsfågel samt på vintern den nigande strömstaren.
På våren kan man se stora mängder nejonöga vandra upp för lek, häger och storskrak tycker sig då ha dukat bord.

År 1346 nämns Kärsby och en kvarn som den svenske kungen Magnus Eriksson och drottning Blanka då donerade till Vadstena kloster. I mitten av 1600-talet fanns vid Kärsby en skvaltkvarn som dömdes ut 1698. År 1795 anges att en mjölkvarn fanns vid Kärsby. 1829 fanns där en mjölnare vid namn Broström. År 1871 hette mjölnaren A.W. Svensson. 1879 byggde A.P. Pettersson om kvarnen så att den klarade den tidens fordringar. 1923 avstyckades kvarnen från gården och såldes till mjölnare Svensson från Hjulsbro. Från 1936 och fram till kvarnens nedläggelse 1972 tillhörde den släkten Källstrand. Därefter blev den snart förfallen och brändes ned av brandkåren 1989.


Kärsbykvarnen bränns ned i feb. 1989.
Foto: Inez Cederin.

Även smedja har funnits vid Kärsbyån, den äldsta lär ha legat närmast Vättern. Redan 1579 nämns i Vadstena slotts räkenskaper en "Kungs kopparslagare" som heter Melcher och bor i Kärsby. 1586 nämns en knipphammare i Kärsby. År 1717 nämns "Kärsby knipphammare" men då får den endast smida åt lantbrukare. Den fick ej privilegium för stångjärns- eller knippsmide. 1741 fanns det en smed i Kärsby som hette Abraham Andersson, han fick i uppdrag att bekläda västra sakristiedörren i Motala kyrka med järnplåt. Smedjan vid ån blev sannolikt nedlagd på 1810-talet och den senare smedjan låg uppe vid Kärsby gård. Även kolning pågick vid Kärsbyån från 1500-talet och fram till början på 1900-talet till gagn för smedjorna.

Det har under tidens gång funnits flera sågverk vid Kärsbyåns nordvästra strand. Den äldsta sågen härstammar från en karta från 1636, även 1795 nämns en sågkvarn i en kartbeskrivning över Kärsby. På 1870-talet byggde A.P. Pettersson en ny såg, dragkraften bestod av en turbin. Denna kvarn revs 1923 i samband med avstyckningen från gården.

Åren 1885-1888 uppförde A.P. Pettersson ett tegelbruk vid Käsbyån. Tegelugnen vid Kärsby levererade mycket täckdikningsrör samt tegel och tegelpannor till byggen bl.a. Kärsbyhuset på Östermalmsgatan (därav namnet) som byggdes av Pettersson, det revs och gav sedan plats för Vattenfalls byggnad.

Källa till historiken: Annika Ahl och Anette Andersson i ett ALU-projekt på uppdrag av Motala Flugfiskare under återställandet av Kärsbyån 1994.



Lekvatten för öring.


Strömstare vid Kärsbyån.


Kvarnen i förfall på 1980-talet.
Foto: Inez Cederin.